Kontroll över inkommande djur var nödvänigt för att minska sjukdomsspridning

Från 1600-talet

Under 1600-talets första hälft var det inte ovanligt att statsmakterna periodvis förbjöd gränshandeln med nötkreatur över Öresund. Det man kallade ”kreaturspester” hotade att slå ut djurbesättningarna i Skåne och på andra håll i Danmark. Tidvis var det därför förbjudet att föra djur in och ut ur landet. Under 1800-talet ökade all sorts transport av både varor, människor och förstås också djur. Allt större och snabbare fartyg och väl utbyggda järnvägsnät ökade mängden godstrafik över gränserna i en stor omfattning.

Det var, och är, därför viktigt att hålla kontroll över inkommande djur. Det primära målet handlar att förhindra sjukdomar från att få fäste bland djurbesättningarna. Flera av de sjukdomar människan drabbas av som salmonella, tuberkulos och campylobakter (allvarliga magbesvär), kan föras över mellan människor och djur. Sjukdomar som överförs den vägen kallas zoonoser. Djur som passerar gränsen måste därför i vissa fall hållas i karantän i överfartsorter.

Djurkarantäner var länge en kommunal verksamhet i hamnstäderna Stockholm, Göteborg, Malmö och Helsingborg. De var en dyr instans som ibland var föremål för en diskussion huruvida den skulle vara statlig, kommunal eller privat. Djurägare som förde in djur betalade en avgift beräknad per djur och karantänstid, men den täckte inte städernas kostnader för det omfattande arbetet med karantänshållningen.

Djurkarantänen i bruk

1916-1981

I Helsingborg var vad som kallades ”de gamle kreaturstallarne” ursprungligen belägna i de södra hamnkvarteren. Dessa blev helt utdömda efter en inspektion gjord av Kungliga Medicinalstyrelsens veterinärbyrå 1915. Det var denna byrå som ansvarade för djur- och veterinärfrågor i landet då. Det var bråttom med att upprätta nya eftersom staden bara fick knappt ett år på sig att ersätta dessa med en duglig anläggning. Beslut om att bygga en ny karantänanläggning fattades i stadens fullmäktige den 15:e juli 1915.

Länge såg placeringen av den nya karatänsanläggningen ut att bli i hörnet av Gasverks- och Östra Hamngatorna, men detta avskrevs efter att Kungliga Medicinalstyrelsen yttrat sig. Placeringens miljö ansågs vara alltför bullrig och hårdtrafikerad att hysa djur vid. Staden föreslog då ett alternativ i Norra hamnen som erbjöd en mer stilla miljö där dessutom en järnvägssträckning kunde underlätta till- och fråntransporterna av de större djuren. Förslaget godkändes. Byggnaden ritades av hamningenjör Alban Lange. Karantänen, som byggdes i Helsingborgstegel, stod klar för att tas i bruk 1916. Den ursprungliga huvudbyggnaden står kvar än idag.

Anläggningsområdet växte och omfattade med tiden också rastgårdar, en paddock för hästar, foderupplag och gödselbingar samt en brunn för spillvatten. Det fanns en in- och utlastningsbrygga i anslutning till tågrälsen. Interiört fanns bås, spiltor och djurburar i olika storlekar. En anläggning avsedd för djurskötsel, som vilken lagård som helst.

En omfattande renovering genomfördes interiört och exteriört 1950, då bland annat äldre plank togs bort och lastbryggan i anslutning till spåren förbättrades, lokalerna målades om och utemiljöerna städades upp. 1968 fattades beslut om ännu en omfattande renovering.

I Karantänens journaler ser vi att oftast var det husdjur som fördes in; hundar, katter och ibland burfåglar. En annan stor andel var klövdjur avsedda exempelvis för avel. När elefanter och lejon har noterats i listorna har det handlat det om en resande cirkus på väg in i landet.

Djurkarantänen lades ned på 1980-talet

Djurkarantänen lades ner 1981. Verksamheten med fem anställda ansågs då för dyr att driva i kommunal regi, trots statliga bidrag. Ett av de politiska argumenten för en nedläggning handlade om att flera av djuren som togs in på karantänen var hemmahörande i andra kommuner och de avgifter som togs ut för varje djur täckte inte hanteringsutgifterna. Därtill hade antalet inkommande djur här minskat kraftigt eftersom allt fler kom in i landet via andra större hamnar eller med en allt mer omfattande transport med flygplan. Eftersom Helsingborg inte hade egen flygplats kom majoriteten av djur därför in via andra karantänstäder. I sammanhanget kan nämnas att Göteborg beslöt att lägga ner sin djurkarantän 1980. Privata aktörer tog i ökande grad över på andra håll i landet.

Karantänen i modern tid

1980 -

Inför exploateringen av norra hamnen på 1990-talet överfördes fastigheten från Helsingborgs hamn AB till staden. Under 1980- och 1990-talen fanns här två hyresgäster. Många minns Dag och Natt, ett populärt inneställe med café, bar, restaurang och diskoteksverksamhet. Under senare delen av 1990-talet hyrde segelmakare Lind segel fastigheten men flyttade efter några år in i nybyggda lokaler på andra sidan Båthusgatan.

2001 uppläts fastigheten med tomträtt till CMJ Affärs Aktiebolag som i sin tur sålde tomträtten vidare till Brinova som senare köptes upp av Backahill Öresund AB. 2004 arrangerades en tävling för att utreda möjligheterna att bygga en spa-anläggning på Kallis och ett hotell vid karantänen. Vinnaren, ett förslag framtaget av Wingårdh arkitektkontor, väckte stor opinion och tankarna skrinlades efter valet 2006.

Parallellt pågick upprustningen av Gröningen som succesivt har omvandlats till ett modernt rekreationsområde med strandpromenad, trädäck, bryggor och små kiosker. Kallis uppfördes i ny design med bastu och restaurang.

2016 gjordes ett nytt försök att komma vidare med planerna på en hotellanläggning på Karantänentomten. Helsingborgs stad och Backahill tecknade ett ramavtal med tanken att etablera en hotellanläggning med möjlighet till restaurang, konferens och spa.

Backahill bjöd in tre arkitektgrupper för att ta fram förslag på byggnadens utformning. Arkitekterna var Tengbomgruppen AB, Elding Oscarsson Arkitekter AB och danska Lundgaard & Tranberg Arkitekter A/S. Två av arkitekterna gick vidare till en andra omgång där de fick utveckla sina förslag. Men båda kontoren hade svårt att klara uppgiften på ett bra sätt med de förutsättningar som givits. Hotelloperatörer anger ofta att man behöver en minsta volym på 100 - 150 gästrum för att få affärsmässiga förutsättningar. Samtidigt fylldes insändarsidorna i Helsingborgs Dagblad med kritik mot hotellplanerna och en protestgrupp ”Rädda Gröningen” bildades. Det fanns en oro för påverkan på utsikten från intilliggande bostäder, för trafiksituationen och för hur skuggor skulle komma att påverka omgivningen, inte minst Gröningen.

Staden gjorde bedömningen att det inte var möjligt att hitta en balans mellan nödvändiga volymer och den tänkta byggnadens dominans på platsen. 2018 sades tomträttsavtalet med Backahill upp och 2020 återgick fastigheten i stadens ägo

Källor; HSA, Kommunfullmäktiges, Hamnstyrelsens och Kommunstyrelsens protokoll.
Texten är skriven av Pelle Johansson, antikvarie på Helsingborgs kulturmagasin